I lördags var jag ute med Svenska rovdjursföreningen på Hälla Gård i Tjällmotrakten nära gränsen till Närke. På eftermiddagen gick vi en vandringsled i vacker natur vid sjön Tron. Solen sken men med en månad kvar till jul mörknar det snabbt. Vid ett gammalt torpställe skiftade himlen redan vackert gulorange mellan träden. Nere vid sjön blev vi serverade glögg i månskenet. Bävergnag vid en å missade vi då det nu var för mörkt. Tillbaka vid gården som var vackert upplyst och med adventsstakar och lyktor. Tomtar väntade vid gårdsknuten och vitmossan prydde blomlådorna.
Under middagen ropade man efter någon som var bra på fågelläten och jag kände mig manad. Ute var det gnistrande klart med stjärnor och måne och jag väntade mig en kattugglas klävittande, men icke så. Istället ett märkligt läte som påminde om fågel men även om katt, dock ej kattuggla :-) ! Vi enades om att det måste ha varit ett lodjur. Tyvärr hade den tystnat när expertisen på rovdjur kom ut.
Lodjuret har brunst i mars-april och brunstlätet är en serie hoande som kan påminna om berguv. Det stämde ju inte. Det sägs att honan och ungarna har jamande ljud som kan likna fågelläten. Förmodligen var det sådana kontaktläten som vi hörde. Ungarna följer modern till brunsttiden infaller.
Lodjur finns i stora delar av Sverige. I de mellersta delarna finns flest i gränsen mellan Bergslagen och jordbruksbygderna söder därom. Dessutom sprider sig lon nu sakta åter söderut tillbaka till sina gamla marker i såväl Småland som Halland, Västergötland, Sörmland, Uppland och Östergötland. I Östergötland är den observerad just i Tjällmotrakten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar